Olivia och hennes spalt del 1

Nu ska jag sätta igång att skriva lite om Olivia och hennes spalt!

Det är många som har frågat mig/vi om vi inte fick en chock när Olivia föddes och vi såg att hon hade spalt(vi hade inte fått reda på det vid ultraljuset) men nej jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt att vår lilla Olivia har ett utvecklingfel/handikapp. Jag är tvärtemot väldigt glad över att hon bara har det handikappet, det hade kunnat vara 1000 gånger värre. de barn som har spalt kan drabbas av fler handikapp som leverfel och hjärtfel, sånna saker som barnen kommer att få leva med hela livet. Men handikappet som Olivia har har fixat/kommer att fixas med hjälp av operationer och talträning.

Tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder på Olivia före och efter hennes operationer!
Vi börjar med en bild på henne som nyfödd när hon sover så sött:)

Som ni ser så är inte läppspalten inte stor, den gick inte ens ända upp till näsborren! Hon hade också gomspalt och käkspalt men det var lite svårt att fotograffera:) gomspalten var ganska så stor, den sträckte sig så långt så att gomseglet var klyvet!

När Olivia och jag släpptes iväg från sjukhuset efter 3 dagar så blev vi kallade upp till Umeå universitets sjukhus där Olivia skulle opereras, men denna gången ville de bara se och undersöka Olivia och prata med mig och Andreas. Olivia charmade hela läkarkåren och lät fotografen snällt fotograffera henne:)

 Vi fick hem en liten krok som Olivia skulle ha för att styra upp näsan inför den första operation som skulle ske när hon var tre månader och lite tejp för att tejpa ihop läppen.Det är inte så illa som det låter, den funkade bra faktiskt!

Här är Olivia tomte för första gången:-)

redo för operation

Lillhjärtat ombytt och klar för nedsövning och sin första operation! Helt ovetande om vad som ska ske lillhjärtat vårt:-)
Natten efter operationen sov jag tillsammans med Olivia(bara den ena föräldern får sova på sjukhuset) Olivia vaknade kl. 1 på natten och var helt otröstlig, jag kände mig totalt utan kraft, som mamma gör man ju vad som helst för att sina barn inte ska ha ont, men jag kunde inte göra någonting, som tur var så var vi ju på sjukhuset och jag kunde kalla på nattsköterskan så hon kunde ge Olivia smärstillnade så lillhjärtat slapp ha ont och kunde somna om. Den stunden var nog den värsta ögonblicket hittills för mig som mamma till ett litet barn som måste gå igenom operationer!

Här har Olivia kommit hem efter operationen hon har fått en tejp över operationssåret och fått rör insatta i näsan som hon sen senare slapp(men lika glad är Olivia ändå:))
Hon har också fått små grejer för armarna så hon inte skulle riva på såret, de funkade till en början men efter ett tag lärde hon sig hur hon skulle få av dom, de är luriga de små liven:)

A moment mellan olivia och hennes älskade labanfilt<3

fortsättning följer;)...