När olivia föddes och fick ligga hos mig var min lyckligaste dag, framförallt att den hemska och svåra förlossningen var över som var riskabel för olivia också eftersom hennes hjärtljud gick ner. När jag såg henne på mitt bröst så noterade jag med en gång att hon hade spalt men det rörde mig inte ryggen var bara glad att jag hade dottern som jag hade längtat så efter!spalten visste jag att de skulle ordnas med, strax efter jag hade fått se min dotter så noterade läkaren att hon hade spalt och han ryckte med Olivia och Andreas för att undersöka henne ordentligt i munnen, då blev jag orolig men blev lugn så fort de kom tillbaks:)
Sen skulle de såklart sy ihop mig har inte varit med om nått värre, det var bättre med förlossningen:) När de sydde ihop mig så hjälpte det inte ett dyft att andas lustgas det ända som hjälpte var att titta på underbara Olivia då kände jag inget, konstigt att ett litet barn kan ha den inverkan:)
Vet inte hur många läkare, sköterskor, vänner, familjemedlemmar och kollegor som har frågat mig: "blev du inte orolig när du såg spalten?" och nej har aldrig känt mig orolig jag hade säkert känt mig orolig om olivia hade haft hjärtfel eller fel på njurarna som kan vara följd missbildningar på barn som har spalt. Men jag är bara glad och tacksam att hon inte har fler fel, det ska man alltid göra, vara glad för det man har :)
Resten ordnar sig läkarna är ju så otroligt duktiga, det syns ju inte på olivia att hon har haft spalt det ända som man se skillnad på är hennes tal, hon är lite efter i talutvecklingen men får mycket träning och senaste tiden har hon verkligen gått framåt i utvecklingen:) Det enda som oroar mig är om hon skulle bli retad för sitt tal eftersom jag själv har blivit det så vet jag hur jobbigt det kan vara! men då tar vi tag i det då, för det respekterar vi INTE!
Jag tror att enda gången jag har känt mig riktigt hjälplös angående Olivias handikapp, det var Olivias första operation, bara en förälder fick sova på sjukhuset, så det gjorde jag och Andreas sov på patienthotellet. Olivia vaknade kl. 01:00 på natten efter läppoperationen och galltjöt, ingenting hjälpte som hon brukar bli lugn på. Då kände jag mig sååå hjälplös men som tur var så var det bara att ringa på nattsköterska så gav hon Olivia mer smärtstillande!
Alla Olivias operationer har gått såå bra och hon har varit såå duktig vårt lillhjärta:)
Nu tillsist lägger jag ut en liten bild på lilla olivia när hon än hade kvar sin läppspalt kan man annat än bli glad över detta härliga leende:)
Skulle inte byta ut min olivia, det fanns en mening med att hon hade spalt, man lär och stärks av allt!
Olivia är snart 4 1/2 år nu och allt går bara så fort, men på fredag ska vi till tandläkaren med henne eftersom hennes tänder har börjat växa lite konstigt, Vi upptäckte häromdan att det växer en tand innanför käkspalten alltså snarare i gommen. Så på fredag blir det till tandläkaren för att se om hon är villig att öppna munnen för tandläkaren:)
Alla mammor och pappor som får barn med handikapp och missbildningar tänk på att ni måste vara starka för barnens skull och ni kommer att få ut nått av det sen (glädjen och kärleken i era barn)även det är svårt för stunden så ordnas sig allt:)
Nej men nu är det dags att stoppa i sig nått innan det är dags för lite kvällsjobb!
